24 Jan

10:15

Live, love, laugh

0kommentarer
Jobbar mig framåt, klättrar uppför berget, trillar jag så kommer jag att krypa fram. Kommer krypa fram tills jag har samlat tillräckligt med energi & mod för att resa mig upp & börja gå igen. Slutligen kommer jag har samlat tillräckligt med ork för att orka springa igen. Mitt leende ska alltid vara där det ska vara, på mina läppar för att visa omvärlden att även om jag har det tufft har jag kvar min glädje. För jag älskar livet i alla dess former, även om jag är nere i en svacka kan jag uppskatta det fina & vackra.
 
Är trött på människor som ständigt ska döma mig efter mitt utseende, mitt hår, mina tatueringar & piercingar. Hur jag ser ut & hur jag pratar, hur jag beter mig & allt som gör mig till den jag är. Jag är en snäll person även om jag har tatueringar & piercingar. Jag erbjuder alltid min plats på bussen om där är fullt & en äldre person inte har någonstans att sitta. Håller alltid upp dörrar för andra som ska in/ut, jag är precis som alla andra, nästan.
 
Jag lever efter tre simpla ord- live, love, laugh. Jag lever varje dag som om den vore den sista, jag älskar livet & alla dess stunder, jag skratta för att jag älskar att höra glada människor.
 
 
vardag
Kommentera

23 Jan

22:26

One, two, step!

0kommentarer
Jag börjar bli trött på leken du börjat leka. Ett nytt spel där jag faktiskt inte vill vara delaktig ett endaste dugg. Spelar inte med oärliga kort & lömska tricks är inget för mig. Bilderna du lägger upp med de sockersöta orden får mig att skratta högt, de sätter ett leende på mina läppar.
 
För aldrig i hela mitt liv trodde jag att du skulle bete dig såhär. Jag tycker verkligen det är tråkigt att det inte fungerade mellan oss, tycker det är ännu tråkigare att du inte var ärlig från första början men jag dömde dig aldrig. Gav dig mitt stöd när du mitt i natten ringde & grät, gav dig min hand & dömde dig inte när du äntligen tre veckor senare berättade varför du ringde & grät. Jag vet nu i efterhand att det var då jag skulle ha avslutat det hela men jag är en nöt & bevisade det ännu en gång för mig själv.
 
Vet att du är inne på min sida & kollar på mina bilder, jag vet att du flörtar/raggar på andra, jag vet det. Kan villigt erkänna, & jag står för det, att du valde bort mig. Du ville inte ha mig & det accepterar jag utan några som helst problem. Jag har kommit över dig, har kvar de fina minnena men jag kommer inte glömma de dåliga heller. För gudarna ska veta att jag aldrig kommer att ta tillbaka dig. Du valde att gå tillbaka till ditt ex & det ni hade, jag önskar er all lycka.
 
Vi är alla människor olika till naturen, vi tänker & handlar annorlunda än våra medmänniskor. Vissa anser att något är rätt medan en annan tycker det är helt fel. Jag dömer ingen, jag vill inte själv bli bedömd för ingen vet vad jag har gått igenom som gjort mig till den jag är idag. Det jag lärde mig av denna historian var att alltid lita på min magkänsla, att inte låta känslor fördunkla mig. Kommer aldrig dela med mig av mina hemligheter så lättvindigt som jag gjorde nu, för jag var jävligt korkad. Rent ut sagt oförlåtligt dum i huvudet & det kommer att straffa mig själv, det vet jag.
vardag
Kommentera

23 Jan

12:17

Ett enkelt tackv

0kommentarer
Allvarligt talat så om jag hade fått chansen hade jag bara sagt; tack. Du berikade mig med nya erfarenheter, lärde mig en läxa & du gav mig en helt underbar tid i början. Det slutade i katastrof, ett hånfullt slag rätt upp i ansiktet när jag precis kommit på fötter igen. Är van att arbetar i motvind så detta gör ingen skillnad, för jag vet att jag kommer resa mig starkare för var gång jag tar mig upp. Berg & dalar, spelar ingen roll, jag kommer fram till mitt mål..
 
Det som sårade mig allra mest var falskheten, att det var ett spel, att personen inte kunde vara ärlig. Det var inte jag som tog kontakt, inte jag som proppsade på att träffas, inte jag som sa de tre stora orden & inte heller jag som tog steget.
 
Lovade inte guld & gröna skogar, jag sa sanningen om allt. Har ett krävande jobb med varierande tider med ett stort ansvar, jag bor själv i ett hus med två hundar. Jag är uppbunden på så många vis att det är svårt att skaffar mig egentid. Om jag inte var tillräckligt tydlig när jag förklarade det gång på gång så ber jag om ursäkt, verkligen, förlåt mig.
 
Vi var för olika helt enkelt, jag fick reda på en del av din historia.. det du tyckte var tuff hade jag hellre genomgått än mitt egna helvete. Jag blev vuxen snabbt, fick lära mig att tidigt bidra till hemmet, jag fick jobba om jag ville ha några pengar. Men du... ja, jag vet inte vad jag ska säga.
 
Jag har bott själv i två års tid i ett hus, jobbat & slitit för det jag velat ha, kämpat för att hålla huvudet högt & kunna andas när havet stormat. Har gått ner mig totalt i skiten några gånger, kämpat för att komma tillbaka. Har lärt mig att flyga för att sedan bryta vingen & behöva läka. Jag klandrar dig inte på något vis, alla är vi olika som personer. Du glömde nog bara nämna några viktiga saker & det var synd. Det hade besparat mig all smärta som du nu lyckades orsaka mig.
 
Det jag ångrar allra mest, är att jag lyssnade på mitt hjärta & struntade i hjärnans varningssignaler. Hade jag bara litat på mig själv så hade detta aldrig hänt. Jag hade haft mina hemligheter i säkert förvar utan att behöva oroa mig över vilka läppar de yttrast på. Delade med mig av dem till en person som jag nu inte vet vart jag har, om personen håller sig till löftet att aldrig berätta det för någon.
 
vardag
Kommentera

01 Jan

00:26

Dansen på rosor med vassa taggarv

0kommentarer
Klockan är på tok för mycket & det är meningen att jag ska vara för trött för att vara vaken vid denna tidpunkten. Det spelar ingen roll att det är nyår, att vi fira in ett nytt år. Skulle egentligen behövt ligga i sängen sedan timmar tillbakar för snart är det dags för mig att gå upp. Påbörjar det nya året på värsta tänkbara sätt- jobba. Förutom det någotslunda tråkiga sätt att börja första dagen på året med så är den personen jag mest av allt vill dela denna fina natt med inte hos mig. Jag för den delen är inte där & förmodligen ägnas jag inte ens en tanke.
 
Skulle inte bli förvånad om jag vaknar upp med ett sms imorgon där magkänslan går segrande ur striden. Jag har tappat all min glädje så ser bara allt i grått & svart, ingen ljusning finner jag. Det suger med kärlek som är tvetydig & där man själv försöker ge så rakar svar som möjligt. Det är ett helvete, ett brinnande helvete att inte veta vart man har sin partner någonstans. Bokstavligen ett brinnande inferno.
 
Jag försöker som jag alltid försökt att tänka positivt men just nu vill jag bara vara negativ. Just för att jag vill. Jag vill inte vara glad när allt jag byggt upp håller på att ränna i marken för att jag gått & blivit hopplöst förälskad. Det skydd som jag under så många år har byggt upp har du rivt ner med en enda blick. Är naken & blottad, har ingenting att gömma mig bakom.
 
Jag har kanske svårt för att visa känslor & för den delen att prata om dem, men jag har blivit bättre. I jämförelser med dig är det tvärtom. Du är bättre på att visa än att prata även om du säger motsatsen. Du har bara blottat en liten del av din själ & jag säger inte att du ska blotta dig helt. Jag vill bara lära känna dig till fullo så att jag förstår vem du verkligen är. Det är inte något som man gör under några veckor, det tar månader, år att till fullo lära känna någon. Du ger mig inte chansen & det är det jag tycker är synd.
 
Du är unik, & det är dig jag tycker om & ingen annan. Jag spelar inga spel, jag är ärlig med vad jag känner. Jag säger rätt ut vad jag känner för dig, vad jag tycker & tänker. Du binder in dina ord, lömska koder som jag omöjligt kan knäcka. Du tar kål på mig, jag har ingen aning om vart jag har dig. Livet & kärleken är ingen dans på rosor..
vardag
Kommentera