Ett enkelt tackv
0kommentarer
Allvarligt talat så om jag hade fått chansen hade jag bara sagt; tack. Du berikade mig med nya erfarenheter, lärde mig en läxa & du gav mig en helt underbar tid i början. Det slutade i katastrof, ett hånfullt slag rätt upp i ansiktet när jag precis kommit på fötter igen. Är van att arbetar i motvind så detta gör ingen skillnad, för jag vet att jag kommer resa mig starkare för var gång jag tar mig upp. Berg & dalar, spelar ingen roll, jag kommer fram till mitt mål..
Det som sårade mig allra mest var falskheten, att det var ett spel, att personen inte kunde vara ärlig. Det var inte jag som tog kontakt, inte jag som proppsade på att träffas, inte jag som sa de tre stora orden & inte heller jag som tog steget.
Lovade inte guld & gröna skogar, jag sa sanningen om allt. Har ett krävande jobb med varierande tider med ett stort ansvar, jag bor själv i ett hus med två hundar. Jag är uppbunden på så många vis att det är svårt att skaffar mig egentid. Om jag inte var tillräckligt tydlig när jag förklarade det gång på gång så ber jag om ursäkt, verkligen, förlåt mig.
Vi var för olika helt enkelt, jag fick reda på en del av din historia.. det du tyckte var tuff hade jag hellre genomgått än mitt egna helvete. Jag blev vuxen snabbt, fick lära mig att tidigt bidra till hemmet, jag fick jobba om jag ville ha några pengar. Men du... ja, jag vet inte vad jag ska säga.
Jag har bott själv i två års tid i ett hus, jobbat & slitit för det jag velat ha, kämpat för att hålla huvudet högt & kunna andas när havet stormat. Har gått ner mig totalt i skiten några gånger, kämpat för att komma tillbaka. Har lärt mig att flyga för att sedan bryta vingen & behöva läka. Jag klandrar dig inte på något vis, alla är vi olika som personer. Du glömde nog bara nämna några viktiga saker & det var synd. Det hade besparat mig all smärta som du nu lyckades orsaka mig.
Det jag ångrar allra mest, är att jag lyssnade på mitt hjärta & struntade i hjärnans varningssignaler. Hade jag bara litat på mig själv så hade detta aldrig hänt. Jag hade haft mina hemligheter i säkert förvar utan att behöva oroa mig över vilka läppar de yttrast på. Delade med mig av dem till en person som jag nu inte vet vart jag har, om personen håller sig till löftet att aldrig berätta det för någon.
Kommentera