När jag var yngre läste jag högar med böcker varje vecka, det var inget ovanligt att jag ibland läste ut en bok på en dag. Intresset för böcker kom nog när jag var i 8 års åldern & har gradvis bara blivit större & större. Min mamma tycker det är aningen irriterande att jag nästan alltid läser på min fritid, jag skojar inte om jag säger att min syster avskyr mig när jag tar fram min bok för att läsa den på morgonen. Böcker är helt enkelt en del av min vardag & en del av mig.
Jag vet inte hur många böcker jag har, ärligt talat vill jag inte räkna dem för uppskattningsvis har jag nog runt 300 böcker om inte mer. & ja, jag har läst dem allihop & flera av dem har jag läst om flera gånger. Var gång jag läser om en bok upptäcker jag något som jag inte gjort dem andra gångerna, ett nytt perspektiv osv.
Att läsa, det är ett beroende för mig. Att sätta sig in i böckerna, lära känna personerna i böckerna & få ta del av deras liv. Vara en del av dem. För det är precis så det är för mig! Jag blir en del av boken när jag läser, jag är där, upplever & ser det karaktärerna ser. Allting målas upp framför mina ögon, jag kan verkligen se & känna doften av just den där fantastiska blomman till exempel. Jag förflyttas så att jag inte längre existera här, jag är där & betraktar det dem betraktar, jag utkämpar samma krig som dem & gråter över samma förluster. Jag flyr från mitt egna liv. Böckerna är min tillflyktsort, det har alltid varit ett sätt för mig att fly från mig själv eller från min omgivning. Att slippa tänka på mina egna bekymmer & istället oroa mig över huvudpersonernas problem.
När jag sitter & läser är det ingen vits för folk att prata med mig, jag hör dem bokstavligen inte. De kan sitta & ställa frågor men jag är så inne i boken att jag inte tar någon notis om dem. De behöver puta till mig för att jag ska återvända till här & nu, för att jag ska kunna höra vad det är dem fråga om.
Vad annat ska jag säga? Jag älskar att läsa, ta del av andras liv, glädje & sorg.