I torsdags var jag iväg & skulle göra antagningsprover för en utbildning till ordningsvakt. Det gick både bra & dåligt, blev positivt överraskad men jag gicks om sagt inte vidare... Först fick man sitta ner & skriva ett språkprov & därefter begav man sig iväg till idrottsanläggningen för att byta om. Sen skulle vi springa 2 km på max 12 minuter, jag klarade det på 10.08 minuter så var överlycklig över det! Därefter skulle vi gå vidare för att göra "styrketestet" som innebar att förflytta en docka på 80 kg femton meter, också detta klarade jag galant! Sen kom nissarna som hade rättat proven & där föll jag. Jag var två poäng ifrån att bli godkänn, hade jag inte ändrat två svarsalternativ i sista sekunden utan låtit dem står kvar hade jag klarat mig. Det var surt, speciellt när jag hade klarat mig så bra i dem andra momenten. Så nu får jag vänta i ett år innan jag kan ansöka om utbildningen igen, & då måste jag göra om alla tester för dem registreras inte. Förövrigt är jag stolt över att jag kunde springa så fort & verkligen orkade förflytta dockan "Per" på 80 kg, man måste se det positiva! 
Sen är det människor som dömer utan underlag. Sådana som vid en enda blick kan göra ett sådant dumt uttalande som- det där är en riktig bitch! Jaha, men känner du människan i fråga eller du tycker hon ser ut som det? Man kan ju inte springa omkring & dömma människor som du inte ens känner än mindre träffat bara för att du har olika fack på människor. Vart går gränsen för människors dumhet?
Jag kan villigt erkänna att ja, jag har dömt människor som jag inte känner men som jag sen lärt känna. Då har jag oftast gjort en helomvändning om min uppfattning om dem & varit irriterad på mig själv för att jag haft förutfattade meningar. Nuförtiden har jag inte förutfattade meningar om folk, jag dömer dem inte efter klädstil osv, inte när jag själv tänker på det. Ibland far det genom huvudet en tanke om att en person verkar vara en bitch men för den delen har jag inte antagit att hon verkligen är det, eller han för den delen!
Jag vet folk som haft förutfattade meningar om mig, helt tvärtemot hur jag verkligen är som person. Ett exempel:
Mamma kommer hem från frisören efter att ha varit & gjort vid sitt hår. Hon säger att hon & frisören pratat lite om allt möjligt & helt plötsligt kommit in på ämnet barn. Jag & min syster är som natt & dag, inte lika på något sätt i våran personlighet. Min syster var rebellisk när hon var yngre, hon befann sig i trotsåldern i princip ända fram tills för ett eller två år sen. (Som tur är har hon förändrats radikalt & är inte alls lik sig själv när hon var yngre) Jag var alltid den tystalåtna & lugna personen som aldrig gjorde något för att få uppmärksamhet. Frisören hade då kommit med antydningar om att jag ska ha varit en riktig satunge, ställt till med besvär, druckit huvudet av mig var helg & varit ett riktigt problem barn med andra ord. Mamma hade då börjat skratta för att frisören hade fått allt om bakfoten. Jag har alltid varit den som hjälpt till hemma, har mamma bett mig om något har jag gjort det utan en massa suckar & stönande, jag har med andra ord varit mammas "lilla flicka". Frisören hade då höjt lite på ögonbrynen när mamma hade berättat detta, mamma berättade sen att det var min syster som var allt det hon beskrivet innan då (bortsett från en del av sakerna kom hon väldigt nära sanningen).
Jag förstår hur hon kunde höja på ögonbrynen & verkligen undra om det var så det låg till. Jag har en läppring, en septum (för er som inte vet vad det är, en "tjurring) & har hela sex tatueringar varav vissa är synlig. P.g.a detta hade hon tagit för givet att det var jag som var problembarnet & som var den jobbiga under hela uppväxten, just för att jag hade piercingar & tatueringar. Vad skulle jag säga, jag skrattade så jag grät när mamma berättade detta!
Om jag & mamma är iväg & åker tåg/buss & där kommer en äldre & där inte finns plats, givetvis reser jag mig upp & erbjuder min plats till den som behöver den mer. Jag ler alltid åt det chockade uttrycket i ansiktet på den behövande när dem stammande tackar & kollar både en & två gånger när dem ser mina tatueringar & piercingar.
Dagens bravader är att jag har hunnit med allt jag skulle plus lite till. Dammsugat över så jag vann kriget mot dammråttorna denna gången också, har sprungit min beskära del, rastat hundarna, lagat kaffe som jag sen har druckit upp & nu väntar jag på att det ska bli tid för mig att köra till jobb! Stängning hela helgen, jag har haft roligare helger, & sen på måndag har jag en ledig dag, wiiiie!
Har träningsvärk i kroppen, skönt, då vet jag att jag gör någon nytta när jag springer fram som en flåsande oxe! Tror nog att det är dags för en avrundning nu för hundarna vill ut i det fina vädret liksom jag! Ha en underbar helg i solskenet! 
Fått gjort det mesta jag hade planerat, önskar dock att jag hade hunnit med lite till men det tar jag imorgon innan jobb! Imorgon blir det också löpning ute i det fria så hoppas för mitt inre att det inte regnar imorgon, vill inte riskera att bli sjuk innan proven! Imorgon är det en vecka tills jag ska göra mitt bästa, hur underbart som helst!
Nu ska jag ta mig något att dricka & sen ska jag gå & lägga mig så att jag kommer upp i tid. 
Tycker det är dags för lite mer sol nu i tillvaron!
Varit på sjukhuset med mamma hela dagen & bara pratat med henne. Tycker inte om sjukhus & tycker definitivt inte om att mamma tillbringar ännu en natt där men imorgon kommer hon hem. Huvudsaken är att dem kommer underfund med hur det är ställt med henne & ger henne rätt mediciner så att hon slipper ha så ont hela tiden. Jag vet att det kommer i perioder men dem perioderna är inte roliga, inte att se hennes smärta & se hur dåligt hon mår. Förhoppningsvis vänder allt till det bättre nu så att hon kan börja om från början. Du är bäst & den starkaste människan jag vet, älskar dig mamma! ♥
Annars så kom en kär vän hit ikväll, jag lagade mat & jag är fortfarande mätt. Det vankades kycklingsallad med makaroner (simpelt men ack så gott!) & därefter blev det en massa kaffedrickande & prat på hög nivå. Syster kom precis hem från sitt arbetspass så med andra ord kan jag gå till sängs & drömma mig bort till en magisk värld helt olik vår egna.
Imorgon blir det att städa över här hemma, framförallt mitt egna rum behöver sig en rejäl svängom med dammsugaren & dammtrasan.. men det är sånt man får ta när man prioriterar resten av huset istället för sitt egna rum. Så det står högst på listan & sen därefter ska jag möta upp mamma på stationen & följa henne hem när hon kommer med tåget. Hörde någon fågel kvittra i mitt öra att hon kanske skulle bjuda på mat imorgon men vet inte om det var som jag önskade att det var så eller om det faktiskt stämmer. Sen ska min syster klocka mig på två kilometer & se om jag klara tiden som är på proven. Har en hel del att göra imorgon inser jag nu...
Nu börjar klockan rusa iväg lite smått så dags för mig att traska över till sängen & gömma huvudet under täcket. Ha en finemang kväll/natt ni som fortfarande sitter där ute & uggla. 
Det gör ont att höra smärtan i din röst, hur den förvränger din röst hur mycket du än försöker tysta ner den.. Det gör ont i kroppen när jag föreställer mig vad du går igenom, smärtan som du bär & som du skämtsamt försöker vifta bort. Det gör mig ont att jag inte är hos dig i detta nu, att jag inte sitter vid din sida & försöker lindra din smärta om ens på det mest simpla sätt. När ska det vända, när ska du få chansen till ett liv utan smärta & obehag?... 
Jag fick häromdagen det besked jag gått & längtat efter i snart två månader. Trodde faktiskt inte att jag skulle få lov & göra antagningsproven men jag hade fel. Den 29 denna månaden ska jag göra antagningsprov för att få lov & gå en utbildning för att bli ordningsvakt. Hur underbart som helst, speciellt nu när jag kanske har lyckats byta bort min tid på jobbet (cheferna ska bara godkänna det hoppashoppashoppas!!!) & jag är hur lycklig som helst! Det jag sett framemot har äntligen gått min väg & nu är det upp till mig att klara proven. Jag är lycklig nu, överlycklig över chansen, jag ska ta vara på den & göra mitt allra bästa!
Jag saknar faktiskt mitt korta hår lite....
Lilla jag är en aningen trött men det får man vara ibland. Ska jobba till halv tre inatt, vill egentligen inte för börjar bli riktigt dunderförkyld! Pengarna kommer dock sitta som näven i handsken, pengar är man alltid beroende av.
Ska snart börjar packa min jobbväska så smått, göra vid mig en aning så att jag inte skrämmer iväg gästerna & sen ska jag bort till mamma. Mamma ska också jobba idag så vi samåker fram & tillbaka vilket är ganska skönt, slipper vara så ensamt när man ska hem på natten. Tycker lite synd om henne dock för hon måste vänta på mig i drygt två timmar... Hon säger själv att det inte gör något men tycker ändå synd om henne.
Ena stunden var vi på god väg att få riktigt vår & sen börjar det helt plöstligt snöa?.. Bara jag som inte riktigt hänger med i naturens nyck? Tycker att det skulle börja titta fram lite vitsippor här & var i detta nu så att vårkänslorna hade kunnat komma på allvar. 
Har ingenting att göra, skulle egentligen nog redan legat i sängen & drömt vackra & färgrika drömmar. Sitter istället här & fördriver tiden. Tränade ikväll trots att jag är på god väg att bli sjuk men var så rastlös så orkade helt enkelt inte bara sitta hemma & glo. Gick hyffsat bra så känner mig relativt nöjd även om jag kommer ha träningsvärk imorgon. Klagar inte sådär jättemycket över det, det är en härlig känsla när man har träningsvärk för man vet att man har tränat hårt då.
Känner att jag vill tatuera mig igen.. suget börjar komma så smått. Det är ett år sen jag senast satt under nålen & fick något förevigat. Har en idé om vad jag vill tatuera in & motivet & allt är redan färdigt i mitt huvud men vet inte hur jag bäst ska få det att se bra ut. Jag vet exakt vart den ska sitta, på revbenen på höger sida för den vänstra är redan upptagen haha. 
Tror allt att jag ska lägga mig i sängen & dagdrömma lite innan dem riktiga drömmarna kommer & slå till. Jobb imorgon som står på schemat & jag längtar verkligen inte. Isch, jobb till halv tre på natten, lycka till till lilla mig. 
Efter lite stönande & stånkande är jag hemma, sitter vid datan & funderar på om jag inte ska ta & byta om så att jag kan sova. Är ledig imorgon så ska städa lite hemma, ta undan tvätt & träna. Första träningen på drygt två veckor med laget & har lite smått abstinens i benen som bokstavligen skriker att dem vill springa. På lördag är det första träningsmatchen, hemma mot vinslöv&något-annat-lag-jag-inte-minns-namnet-på så känns bra att jag hinner träna.
Mest av allt längtar jag till sommaren, solens varma stråla, sitta ute i trädgården med en kopp kaffe & en bra bok, härligt sällskap & att bara lägga sig & sola. Kommer jobba mycket denna sommaren också som alla dem andra men hoppas ändå på värme & mera värme. Vill ha ljus & värme runtomkring mig & känna hur energin bubblar & ha sig. Äta frukost på trappen & höra fåglarna kvittrar & se solens första stråla komma på himlen. Hade jag fått bestämma hade det varit sommar året runt! Jag tycker egentligen om alla årstiderna om dem håller sig till dem rätta perioderna (vilket sällan händer) för alla är vackrar på sitt alldeles egna speciella vis.
Efter att ha rabblat upp detta påminns jag om att jag är trött & nog ska gå & lägga mig. Blev inte mycket sömn inatt så får ta igen det nu, skönt med en ledig dag imorgon! Glad tjej! 
Nu ska jag krypa ner i sängen, läsa lite om jag hittar en bok som faller mig i smaken & försöka sova. Min syster har varit jättesöt & städat över här hemma så behöver inte göra det imorgon innan jobb. Nu ska jag traska mina 10 meter till sängen, pusshaj!
En dag avklarad på jobbveckan & jag känner redan hur tröttheten börjar komma över mig. Jag ska tänka positivt & ta timme för timme & verkligen ta mig igenom dessa dagarna. Snart har jag min lilla semester till Tyskland med fotbollslaget för att ha några dagars träningsläger, det känns som det behövs. Egentligen har jag inte tid & sitta här & skriva, har en del jag måste göra. Först blir det att ta ut hundarna sen hem en runda till mamma & till sist att köra vidare till jobb. 
Steg för steg har jag börjat må lite bättre, mår inte helt bra men jag är påväg. Det jobbigaste är att erkänna att man inte mår bra, det är då man kan börja göra om sitt liv, ta nya beslut & sakta komma tillbaka starka än innan. Detta är vad jag håller på med nu, skaffa mig en bättre tillvaro & finna ro inom mig själv. Jag har accepterat att jag inte är hur stark som helst, där finns en gräns för mig med som jag fick reda på ett väldigt smärtsamt sätt men ibland måste det vara jobbigt. Jag håller på & bygga upp mig själv starka & bättre, jag vet hur jag hamnade i denna situationen & nu vet jag hur jag ska göra för att inte hamna här igen. 
Tack för all hjälp & stöd du har gett mig, vet inte hur jag hade klarat mig igenom detta utan dig! Älskar dig mamma!
