Makiia

Jag försöker vara stark för din skull. Vill inte att du ska se hur mycket detta tynger ner mig, hur det slukar min energi & kraft. Var gång jag går ifrån dig blir det värre & värre, det gör så ont att behöva lämna dig där. Jag försöker verkligen vara stark, uppbåda tillräckligt med kraft för att orka men jag vet inte hur mycket mer jag har kvar. Var gång telefonen ringer är det fruktan & rädsla jag känner.

Jag går på helspänn hela tiden, blir irriterad & arg för det allra minsta. Jag försöker vara glad & optimistisk, men jag misslyckas så in i helvetet. Det ligger i det undermedvetna, vad som kan hända & allt det där man verkligen inte vill uppleva. Som sagt, jag vet inte hur mycket kraft jag har kvar.

Det är med tårar på kinderna som jag somnar, med fruktan jag vaknar & den vakna tiden är rädsla.